Subjonctif passé (konjunktiv perfekt)

Subjonctif passé (konjunktiv perfekt) — vad är det?

Subjonctif passé är den franska konjunktivens "förflutna" form. Den används i bisatser (franska: subordonnées) när satsen kräver konjunktiv (t.ex. efter känsla, tvivel, vilja eller värdering) och den handling som nämns i bisatsen redan är avslutad i förhållande till huvudhandlingen eller till talögonblicket. Formen byggs med presens konjunktiv av hjälpverben avoir eller être + verbets particip passé.

Snabbt exempel:
Je suis content qu'il soit venu. (Jag är glad att han har kommit.)

Exempel:
Je suis heureux qu'elle ait réussi l'examen. (Jag är glad att hon klarat provet.)
Il est possible qu'il ait déjà téléphoné. (Det är möjligt att han redan ringt.)
Je doute qu'ils soient partis si tôt. (Jag tvivlar på att de gått så tidigt.)

Exempel:
Je suis surpris qu'il ait accepté. (Jag är förvånad att han accepterat.)
Je ne crois pas qu'elle ait dit la vérité. (Jag tror inte att hon sagt sanningen.)
Il faut que tu aies fini avant midi. (Du måste ha blivit klar före lunch.)
Bien qu'il ait travaillé beaucoup, il a échoué. (Fastän han jobbat mycket misslyckades han.)

VIKTIGT: "Après que" följs normalt av indikativ, inte konjunktiv. (Se avsnittet Vanliga misstag.)

Avoir (subjonctif présent):
que j'aie, que tu aies, qu'il/elle/on ait, que nous ayons, que vous ayez, qu'ils/elles aient

Être (subjonctif présent):
que je sois, que tu sois, qu'il/elle/on soit, que nous soyons, que vous soyez, qu'ils/elles soient

Exempel med vanliga verb:
Parler → que j'aie parlé (att jag har talat)
Finir → que tu aies fini (att du har slutat)
Vendre → qu'il ait vendu (att han sålt)
Aller → que je sois allé(e) (att jag gått/åkt)
Venir → qu'elle soit venue (att hon kommit)

Irreguljära particip passé (vanliga):
être → été, avoir → eu, faire → fait, dire → dit, voir → vu, prendre → pris, venir → venu, pouvoir → pu, vouloir → voulu

Exempel med de två hjälpverben:
Je suis heureux que tu aies fini. (Jag är glad att du gjort klart.)
Nous sommes surpris qu'ils soient arrivés en avance. (Vi är förvånade att de kommit i förväg.)

Vilket hjälpverb används?
Auxiliärvalet i subjonctif passé är samma som i passé composé:
- De flesta verb använder avoir (j'ai parlé → qu'il ait parlé).
- Rörelseverb och vissa andra (les verbes de la maison d'Être eller "Dr & Mrs Vandertramp") samt alla pronominella verb använder être (elle est allée → qu'elle soit allée).

Överensstämmelse (kongruens):
När man använder être som hjälpverb måste particip passé stämma med subjektets genus och numerus:
- Il est parti → qu'il soit parti
- Elle est partie → qu'elle soit partie
- Ils sont arrivés → qu'ils soient arrivés
- Elles sont arrivées → qu'elles soient arrivées

När avoir är hjälpverbet sker inte överensstämmelse med subjektet, utom när ett direkt objekt (COD) placeras före participet i satsen:
Je suis surpris qu'elle ait écrit les lettres. (Ingen ändring: écrit)
Je suis surpris qu'elle les ait écrites. (Participet böjs: écrites — eftersom "les" föregår verbet och syftar på "les lettres".)

Pronominala verb:
Pronominala verb (se + verb) använder alltid être i passé composé och därför också i subjonctif passé:
Je suis désolé qu'il se soit blessé. (Jag är ledsen att han skadat sig.)
Je suis content qu'elle se soit levée tôt. (Jag är glad att hon stigit upp tidigt.)
Notera att överensstämmelse för pronominala verb följer samma regler som i passé composé och kan vara lite komplicerat (beroende på om det reflexiva pronomenet är direkt objekt eller indirekt objekt).

Subjonctif présent vs subjonctif passé
- Subjonctif présent används när handlingen i bisatsen är samtidig med eller framtida i förhållande till huvudhandlingen.
Je veux qu'il vienne. (Jag vill att han kommer.)
- Subjonctif passé används när bisatsens handling är fullbordad före huvudhandlingen.
Je veux qu'il soit venu avant midi. (Jag vill att han har kommit före lunch.)

Huvudsats i presens eller framtid → använd subjonctif passé för en tidigare handling
Il est possible qu'elle ait déjà lu le rapport. (Huvudsats i presens; bisatsen är tidigare.)

Huvudsats i imperfekt eller annan förfluten tid → teoretiskt använder man subjonctif plus-que-parfait för en ännu tidigare handling
Exempel (formellt/skriftspråk):
Je craignais qu'il eût déjà pris sa décision. (Subjonctif plus-que-parfait — ganska ovanligt i talspråk.)
I praktiken använder många talare i vardagligt språk subjonctif passé även efter en förfluten huvudmening: Je craignais qu'il ait déjà pris sa décision.

Observera: plus-que-parfait du subjonctif (qu'il eût fait) är formellt och förekommer mycket sällan i tal.

1) Att använda indikativ i stället för konjunktiv efter uttryck som kräver subjonctif
Fel: Je doute qu'il est venu.
Rätt: Je doute qu'il soit venu. (Jag tvivlar på att han kommit.)

2) Fel hjälpverb (avoir istället för être och vice versa)
Fel: Je suis content qu'il ait allé.
Rätt: Je suis content qu'il soit allé. (Aller tar être som hjälpverb.)

3) Glömma participets överensstämmelse efter être eller efter föregående direkt objekt
Fel: Je suis contente qu'elle soit parti.
Rätt: Je suis contente qu'elle soit partie. (Feminint, singular.)

4) Använda subjonctif efter "après que" (felaktigt)
Fel: Après qu'il soit parti, nous avons mangé.
Rätt: Après qu'il est parti / Après qu'il est parti, nous avons mangé. ("Après que" kräver indikativ — i vardagligt språk används oftast passé composé: Après qu'il est parti / Après qu'il a quitté — men standardformen är: Après qu'il est parti, nous avons mangé.)

5) Förväxla subjonctif passé med andra tempus i meningens tidsföljd
Om huvudmeningen redan står i förfluten tid och du vill prata om en ännu tidigare handling: formellt används subjonctif plus-que-parfait (qu'il eût fait), men i talspråk är qu'il ait fait vanligt.

Känslor / reaktioner
Je suis heureux qu'il ait réussi. (Jag är glad att han lyckats.)
Je suis désolé qu'elle n'ait pas pu venir. (Jag är ledsen att hon inte kunnat komma.)

Tvivel / nekande
Je ne pense pas qu'il ait dit la vérité. (Jag tror inte att han sagt sanningen.)
Je doute qu'ils soient revenus avant midi. (Jag tvivlar på att de kommit tillbaka före lunch.)

Konjunktioner
Bien qu'il ait plu, nous sommes sortis. (Även om det regnat gick vi ut.)
Avant qu'il ne soit trop tard, appelle-le. (Innan det blir för sent, ring honom.)

Rörelseverb / pronominala verb (överensstämmelse med subjektet)
Nous sommes contents qu'elle soit arrivée. (Vi är glada att hon kommit.)
Je regrette qu'il se soit blessé. (Jag beklagar att han skadat sig.)

Direkt objekt före verbet (avtalsregel för avoir)
Je suis surpris qu'il les ait vus. (Jag är förvånad att han sett dem.)
Je suis content qu'elle les ait écrites. (Jag är glad att hon skrivit dem.)

Subjonctif — konjunktiv, modus som uttrycker subjektivitet (känslor, vilja, tvivel).
Participe passé — perfekt participet (t.ex. parlé, fini, venu).
Auxiliaire — hjälpverb (avoir eller être) som används för sammansatta tempus.
Accord du participe passé — regler för att böja particip passé i genus och numerus när être används eller när ett föregående direkt objekt finns.
Pronominal verb — reflexiva verb (se + infinitiv), t.ex. se lever, se blesser.

- Använd subjonctif passé när bisatsen kräver konjunktiv och handlingen är avslutad i förhållande till huvudmeningen.
- Bilda den med presens konjunktiv av avoir/être + particip passé: que j'aie parlé, que je sois parti(e).
- Använd samma hjälpverb som i passé composé; gör participets överensstämmelse med être-verbens subjekt och med föregående direkt objekt vid avoir.
- Efter "après que" används indikativ, inte konjunktiv.
- Subjonctif plus-que-parfait finns (qu'il eût fait) men är sällsynt i vardagligt språk — i praktiken hör du ofta subjonctif passé även efter förflutna huvudsatser.

Om du övar på att känna igen uttryck som kräver konjunktiv och tänker på tidsordningen — nu/senare vs redan/innan — blir det lättare att veta när du ska välja subjonctif présent eller subjonctif passé.