Litterära konjunktivformer (imparfait du subjonctif)

Vad är "imparfait du subjonctif" (Litterära konjunktivformer)?

Imparfait du subjonctif är en form av fransk subjonctiv (konjunktiv) som historiskt används i skriftlig och litterär stil. På svenska kan man kalla det "litterära konjunktivformer" eller kort "konjunktivens imperfekt". Det är inte ett eget nytt modalbegrepp — det uttrycker samma slags osäkerhet, vilja, känslor eller subjektivitet som subjonctif présent — men placerat i ett förflutet, litterärt tidslager.

I modern talspråk ersätts den nästan alltid av subjonctif présent eller andra konstruktioner, men i romaner, juridiska texter eller historiska skildringar förekommer den ofta.

När används imparfait du subjonctif?

- I litteratur och formell skrift för att markera ett förflutet i bihuvudmeningen: huvudverbet står i passé simple eller imparfait och bisatsen kräver konjunktiv.
Exempel: "Je voulais qu'il vînt à la fête." (Jag ville att han skulle komma till festen.)

- Efter uttryck som kräver subjonctif (vilja, tvivel, känslor, nödvändighet) när talaren/skrivaren använder ett förflutet register:
- "Il fallait qu'elle fût informée." (Det krävdes att hon informerades.)
- "Je craignais qu'il ne fît une erreur." (Jag fruktade att han skulle göra ett misstag.)

- I bisatser efter vissa konjunktioner i berättande stil, t.ex. "bien que", "avant que", när författaren väljer en historisk ton:
- "Bien qu'elle fût malade, elle assista au bal." (Fastän hon var sjuk gick hon på balen.)
- "Ils partirent avant qu'il n'arrivât." (De gav sig av innan han anlände.)

Obs: I vardagligt tal och i modern skrift är det vanligare att använda subjonctif présent även när huvudverbet är i imperfekt: "Je voulais qu'il vienne." är normalt i samtal, medan "Je voulais qu'il vînt." låter litterärt eller gammaldags.

Hur bildas imparfait du subjonctif?

Grundregel (enkel förklaring): imparfait du subjonctif bildas från stammen i passé simple och får särskilda ändelser. Det finns två huvudmönster beroende på verbgrupp (och några oregelbundna stammar).

1) För verb som i passé simple får formen på -èrent (oftast 1:a konjugationen -er): ändelserna är
-asse, -asses, -ât, -assions, -assiez, -assent
Exempel: parler (ils parlèrent) ->
- que je parlasse, que tu parlasses, qu'il parlât, que nous parlassions, que vous parlassiez, qu'ils parlassent

2) För många verb i andra/ tredje gruppen som i passé simple slutar på -irent eller -urent används ändelserna
-isse, -isses, -ît, -issions, -issiez, -issent
Exempel: finir (ils finirent) ->
- que je finisse, que tu finisses, qu'il finît, que nous finissions, que vous finissiez, qu'ils finissent

Värt att notera:
- Tredje person singular (il/elle/on) får ofta en cirkumflex i imparfait du subjonctif: parlât, finît, fût, eût, pût, vînt, dût, prît etc. Cirkumflexen hjälper att skilja formen från andra tempus.
- I många fall sammanfaller vissa former med subjonctif présent (t.ex. "finisse" kan se likadan ut), så kontexten (tid och register) avgör betydelsen.

Exempel på vanliga oregelbundna stammar (imparfait du subjonctif):
- être: que je fusse, que tu fusses, qu'il fût, que nous fussions, que vous fussiez, qu'ils fussent
- avoir: que j'eusse, que tu eusses, qu'il eût, que nous eussions, que vous eussiez, qu'ils eussent
- faire: que je fisse, que tu fisses, qu'il fît, que nous fissions, que vous fissiez, qu'ils fissent
- pouvoir: que je pusse, que tu pusses, qu'il pût, que nous pussions, que vous pussiez, qu'ils pussent
- savoir: que je susse, que tu susses, qu'il sût, que nous sussions, que vous sussiez, qu'ils sussent
- venir: que je vinsse, que tu vinsses, qu'il vînt, que nous vinssions, que vous vinssiez, qu'ils vinssent
- devoir: que je dusse, que tu dusses, qu'il dût, que nous dussions, que vous dussiez, qu'ils dussent
- prendre: que je prisse, que tu prisses, qu'il prît, que nous prissions, que vous prissiez, qu'ils prissent
- aller: que j'allasse, que tu allasses, qu'il allât, que nous allassions, que vous allassiez, qu'ils allassent

Exempel: jämförelser och kontext

1) Samma budskap, olika register:
- Samtida/vanligt: "Je voulais qu'il vienne." (Jag ville att han skulle komma.)
- Litterärt: "Je voulais qu'il vînt." (Samme innehåll men låter ålderdomligt eller litterärt.)

2) Efter uttryck av nödvändighet eller rädsla i förfluten tid:
- "Il fallait qu'elle fût informée." (Det var nödvändigt att hon skulle informeras.)
- "Je craignais qu'il ne fît une erreur." (Jag fruktade att han skulle göra ett misstag.)

3) I berättande stil med passé simple i huvudsatsen:
- "Ils partirent avant qu'il n'arrivât." (De gav sig av innan han anlände.)
- "Le roi ordonna qu'on prît les armes." (Kungen befallde att man skulle ta till vapen.)

4) Efter tvivel eller förnekelse i förfluten tid:
- "Il doutait qu'elle pût le faire." (Han tvivlade på att hon kunde göra det.)
- "On ignorait s'il sût la vérité." (Man visste inte om han kände till sanningen.)

Fler korta exempel (franska → svenska):
- "Je voulais qu'il vînt à la fête." → "Jag ville att han skulle komma till festen."
- "Bien qu'elle fût malade, elle assista au bal." → "Fastän hon var sjuk gick hon på balen."
- "Je craignais qu'il ne fît une bêtise." → "Jag fruktade att han skulle göra något dumt."
- "Le capitaine ordonna qu'on prît position." → "Kaptenen befallde att man skulle inta position."
- "Nous espérions qu'il vînt bientôt." → "Vi hoppades att han skulle komma snart."

(color)Observera att vissa av ovanstående fraser i modern franska oftare uttrycks med subjonctif présent eller andra konstruktioner: t.ex. "Je voulais qu'il vienne." i tal och informell skrift.

Vanliga misstag att undvika

- Att använda imparfait du subjonctif i vardagligt tal. I de flesta samtal och moderna texter föredras subjonctif présent eller omskrivningar (t.ex. "je voulais qu'il vienne" istället för "je voulais qu'il vînt").
- Att inte skilja på identiska former. Vissa former ser likadana ut som subjonctif présent (t.ex. "finisse"), så lita på kontexten (tid, verb i huvudsats) för tolkning.
- Accentfel: skilj mellan "fut" (passé simple/indikativ) och "fût" (imparfait du subjonctif). "Il fut" = han var (passé simple), medan "qu'il fût" = att han skulle vara (subjonctif i litterär stil).
- Förväxla imparfait du subjonctif med plus-que-parfait du subjonctif. Plus-que-parfait du subjonctif (t.ex. "qu'il eût parlé") uttrycker en handling som var fullbordad före en annan förfluten handling och är ännu mer sällsynt.

Praktiska råd för elever

- Som elev: lär dig känna igen formen när du läser litteratur, men i eget tal och skrift är det oftast tillräckligt (och mer naturligt) att använda subjonctif présent.
- När du stöter på imparfait du subjonctif i texter: identifiera huvudmeningens tempus (ofta passé simple eller imparfait) och förstå att författaren valt en högre stilnivå.
- Memorera de vanligaste oregelbundna formerna (être, avoir, faire, pouvoir, savoir, venir, devoir, prendre, aller) eftersom de ofta dyker upp i klassisk litteratur.

Kort ordlista

- Subjonctif (konjunktiv): modus som uttrycker vilja, tvivel, känsla, nödvändighet eller subjektivitet.
- Passé simple: litterär enklare förfluten tid, vanlig i romaner och historiska berättelser (ej vardagligt tal).
- Stam (stam/rot): den del av verbet som ändringar fästs vid, här: stammen i passé simple används för att bilda imparfait du subjonctif.
- Ändelser: de slutliga bitarna som läggs till stammen för att bilda olika personer/nummer (t.ex. -asse, -isse, -ât, -ît).

Avslutning: Imparfait du subjonctif är en användbar form att känna igen i litteraturen. Den är sällsynt i vardagligt tal och i moderna texter, så för produktion (att uttrycka sig själv) räcker det oftast att använda subjonctif présent. Men om du läser klassiska franska romaner, juridiska dokument eller äldre texter kommer du ofta att möta imparfait du subjonctif — och då är det värdefullt att kunna känna igen och tolka formen korrekt.